De sista två veckorna har något hänt inom bandyn i Örebro. Person efter person kommer fram och oroas över sakernas tillstånd. Bra, för den oron har jag haft länge. Ju fler som inser att något måste göras, desto större möjligheter att något de facto sker. Tror dock att det är bråttom, mycket bråttom!
Oron handlar inte om Örebro SK Bandys mittenposition (just nu åtta av sexton lag) i allsvenskan. Utan om bandyns framtid: läs ungdomar! ”Varför görs inget?” är den fråga som alla ställer sig. Ja, den frågan söker efter ett svar.
Även om jag trappat ned mitt bandyengagemang rejält så lever man i en familj som fortsatt andas bandy vintertid. Två av sönerna spelar aktivt i Tillberga, Nitro/Nora BS och Wadköping och den äldste funderar på att börja igen. Efter mina sex år som ordförande för Örebro SK Bandy och därtill 13 år som tränare i flera ungdomslag inom Örebro SK Ungdom har jag förvisso aldrig fått en enda krona, men jag har å andra sidan fått en solid bas att stå på när det gäller att se hur det fungerar och hur utvecklingen ser ut.
Nu är jag inte ”insyltad” i ÖSK Bandy och kan därför inte svara på hur tankegångarna går där just nu. Men, nyligen ordade ordförande Göran Liljegren inför bandyledarna inom ÖSK Ungdom att ÖSK Bandy ämnar satsa på ungdomen. Det var värmande och välkomna ord. Intresset har väl aldrig varit mindre de sista åren? Här är jag samtidigt kritiskt och förstående. För ekonomin har inte tidigare hindrat ÖSK Bandy att ha koll på ungdomssidan, samtidigt har jag, som gammal ordförande, förståelse för att fokus inte räcker till när man på några, ytterst få, personer ska få en klubb att hålla ”näsan över vattenytan” på grund av ekonomin. Det sliter otroligt mycket.
Från ÖSK Ungdoms sida beskrivs intresset för bandydelen bäst med ordet ”pliktskyldig”. Jag menar, det är en av klubbens sektioner, därav har man också ett formellt ansvar. Detta ansvar tas, men med minsta möjliga ansträngning och kostnad. Någon satsning trots de usla betingelserna nere på Behrn Arena de sista åren (och parallellt med detta frikostigt stöd från Svenska Bandyförbundet) ser man inget av. Ansvariga för bandysektionen kommer och går.
Hur är då läget inom ungdomsbandyn i Örebro. Å ena sidan är den sämre än någonsin, å andra sidan finns det hopp! Ett politikersvar? Nej, men allt handlar om hur man väljer att betrakta det hela.
Klubbens äldsta pojklag är P16!! Nu finns det äldre spelare (fem spelare), men de (alla utom en) skjutsas till Tillberga för att få spela bandy… Någon hjälp från ÖSK Bandy eller ÖSK Ungdom existerar inte när det gäller att få dessa spelare att känna en tillhörighet med hemmaklubben, utan det är föräldrar (däribland undertecknad) som trixar med logistiken och skjutsar & skjutsar. Ungdomarna, som går på gymnasiet, kommer hem långt efter midnatt efter träningar i Västerås på vardagskvällar… Nog tycker man att ungdomar som underställer sig detta är värda lite intresse och respekt? Ungdomar (och föräldrar) som inte hotar till sig uppmärksamhet eller plats, utan som laglojalt tränar och spelar där de är anvisade. Den här lösningen med Tillberga, som vi är otroligt tacksamma över att den blev av, kostar inte enbart åtskilligt med tid utan också en ansenlig summa pengar. Men, vad gör man som förälder till barn som älskar bandyn, som vill fortsätta och som vill utvecklas?? Ser man dessa spelare och föräldrar? Frågan är berättigad, för kommunikationen är icke-existerande från både ÖSK Bandy och ÖSK Ungdom (om man undantar inbetalningskorten). Vet man vad killarna heter? Har man sett dem spela? Vet man vad de vill med sin bandy? Har de fått någon inbjudan att träna? Har man bevistat en enda träning (jodå, de tränar i Behrn Arena också)? Den siste tränaren i ÖSK Bandy som kom ned på träningar, såg matcher, som visste vad ungdomar hette, var Mikael Bratt.
Från P16 och nedåt är det skralt. Svunnen är den tid då vi hade lag i varje ålderskull. Nästa säsong pratas det om ett P18-lag från ÖSK Bandy (vilket är intressant att de överhuvudtaget intresserar sig för detta), men min motfråga blir: med vilka spelare då? Ett lag måste väl ändå bestå av 15-18 spelare för att man ska kunna genomföra en säsong? Finns det ens hälften? Har man ingen koll?
Men, samtidigt både kan och ska man se framtiden i ljusa färger. För i de allra yngsta ålderskullarna kommer nu rejäla mängder med spelare. Detta ger hopp om att man ska få till lag även fortsättningsvis. Här är det skridskokul som lockat till bandyspel. Hur coachas de föräldrar som har att ta ansvaret för dessa lag?
Hur räddar man ungdomsbandyn för framtiden? Mitt svar: sök samarbete med Nitro/Nora BS. Se ungdomsbandyn som en länsangelägenhet. Situationen är dessutom densamma i Nora. Var och en för sig är det knackigt, superknackigt, men tillsammans skulle man kunna göra något riktigt bra.
Tillsammans skulle man till och med kunna ställa upp med ett P20-lag nästa säsong! Var och en för sig är det tveksamt om någon av klubbarna förmår att skapa något annat än P16 där överåriga spelare får söka dispens.
Ska ungdomsbandyn vara kvar inom ÖSK Ungdom? Jag har länge ifrågasatt detta. Är samtidigt ÖSK Bandy rätt huvudman? Med tanke på ekonomin och intresset som visats de sista åren är det svårt, rent av omöjligt, att svara ja på den frågan. Risken är uppenbar att barnen kommer i kläm. Men, ÖSK Bandy kan sporten, skulle kunna coacha både barn och ledare (läs föräldrar) samt av krasst egenintresse, för att få ha bandyhallen kvar, vara mycket intresserad av en sådan lösning. För med barn och ungdomar går det att skapa en än mer intressant anläggning.
Bandyanalfabeter och bandyhatare kan ju tycka att det är för få åskådare när ÖSK spelar match för att det ska finnas en bandyhall. Men, det är ungefär lika begåvat som att säga ”Oj, vad lite folk det är i kyrkan” utifrån en enskild högmässa. Det man glömmer eller inte ser är allt det som sker på vardagar, dag som kväll. Samma sak i bandyhallen. Få idrottsanläggningar i Örebro är lika utnyttjade som bandyhallen. Punkt! Det som saknas är en cafeteria för föräldrar och allmänhet att sitta i… vilket sig är smått overkligt, även det minsta ridhus eller hockeyhall som byggs idag har ju en cafeteria med i bygget. Med en cafeteria skapas både intäktsmöjligheter och, framför allt, en komfort som idag helt saknas och eftersöks i den råkalla hallen som inte ens termobyxor och underställ råder bot på.
Under de sista veckorna har jag funderat om det går att föra över ansvaret för ungdomsbandyn på ÖSK Bandy men hålla ekonomin åtskild? Det är en lösning. Samtidigt måste ÖSK Bandy och ÖSK Ungdom skyndsamt kontakta Nitro/Nora BS för att ett samarbete ska kunna bli av till nästa säsong på ungdoms- och juniorsidan. Som bandyvän måste vi alla se praktiskt på situationen och rimligen komma fram till att om nu klubbnivån inte räcker till så är länet att föredra framför lösningar som nu bandyintresserade ungdomar (och deras föräldrar) tvingas till.
Även om jag önskar att både ÖSK och Nora ska se värdet av att hjälpa varandra så hoppas jag på ett hett derby på lördag. Annandagsmatchen var, i mitt, Lill-Slampens och fleras tycke, lite väl städad och lugn (matchstraffet var en 10 min, inget mer). Tror på en superjämn fight. Oavgjort!?!
bandyprasten 