Står vi upp för religionsfriheten eller inte? Varför tillåta klockringning om vi inte tillåter böneutrop? I sociala medier är debatten intensiv. Själv landar jag i att jag inte vill se böneutrop i Sverige och jag ska här rada upp mina skäl:
A) Religiös tro i det offentliga rummet.
Religionsfriheten är en mänsklig rättighet och får inte sättas på undantag alldeles oavsett vad jag själv tycker om andra religioner som finns i vårt land. Med religionsfrihet förstås rätten för dig och mig att ha, utöva och offentligt uttrycka vad vi tror på. Vår rätt får dock inte begränsa andras rätt att göra samma sak. Rättigheter begränsas således av andras rätt till samma rättigheter. Religionsfrihet är också rätten att inte ha en religiös tro (även om jag personligen brukar definiera ateismen som en tro). Det handlar vidare om rätten att byta från en trosåskådning till en annan. Precis som med andra rättigheter, ex yttrandefriheten, så måste vi alla vara överens om att denna rättighet ska gälla för alla och vi måste vara överens om vad vi menar med detta. Här har debatten om böneutrop visat att det finns en hel del att önska.
Det böneutropen handlar om är hur den religiösa tron får uttryckas i det offentliga rummet, alltså en fråga om yttrandefrihet. Med religionsfrihet kommer att vi får acceptera att vi, oavsett om vi är troende eller ej, får möta religionernas uttryck på en rad olika sätt: det kan vara människor som går runt med ett kors som halssmycke, en moské som byggts eller frälsningsarmén som på det lokala torget sjunger ”han har öppnat pärleporten” samtidigt som man samlar in gåvor för att hjälpa hemlösa. Inte någon enda har hittills ifrågasatt något av detta, här är vi överens om att detta ingår i det vi menar är religionsfrihet och vi har en ordningsstadga som reglerar detta. Fakta är att vi har en stark demokratisk kontroll över religionsfriheten. Symboler, byggnader och manifestationer är sedan många år satta under lupp av myndigheter med tillståndsgivning. Kom ihåg, vi har ex. en Skolinspektion som utrett vilka psalmverser som ska få sjungas på en skolavslutning… Det som kristdemokraterna lyft fram är om vi ska anse att ”återkommande institutionaliserade böneutrop” som ropas ut över omgivningen ska tillåtas?
Om vi bortser från det krångliga politiska språket så handlar detta om vi menar att religionsfriheten även inkluderar att människor ska utsättas för religiösa budskap som man inte kan komma undan? Här har, av böneutroparnas förespråkare, kyrkornas klockringning förts fram som ett exempel på detsamma. Här haltar jämförelsen högst betänkligt.
”Ding-dong-ding-dong-ding-dong” vs. ”Allah är störst. Allah är störst. Jag vittnar att det finns ingen gud utom Allah. Jag vittnar att Muhammed är Allahs sändebud. Kom till bön. Kom till bön. Kom till framgång. Kom till framgång. Allah är störst. Allah är störst. Det finns ingen gud utom Allah.”
Skillnaden är så tydlig att jag förvånas över att de överhuvudtaget jämförs. Det ena är ett ljud som informerar om att det i en lokal kommer att ske bön eller gudstjänst. Det andra är någon som muslimerna kallar för ”Adhan” (arabiska och betyder information, pålysning) och rymmer alltså en religiös proklamation, vittnesbörd och kallelse till bön. Böneutropet är därför mer att jämföra med det vi i vardagligt tal benämner torgmöte. De senare kan ske i omedelbar närhet till människor, men de sker då och då, efter att arrangör sökt enstaka tillstånd, och då tas hänsyn i tillståndsgivningen utifrån plats och tid på dygnet. Det handlar inte om att konstant fem gånger varje dag (även om den ansökan som skett i Växjö handlar om tillstånd för två böneutrop i veckan) året om få tvinga på andra människor en trosbekännelse.
Klockringningen fungerar alltså inte som böneutropets motsvarighet. Visst, klockringningen används för att upplysa om att något (dop, vigsel, begravning, gudstjänst med eller utan nattvard) påbörjas i en lokal (kyrka), men klockringningen användes också för att ange när vilodagen påbörjas, vid fara och över en människa som avlidit (själaringning). I Längbro församling, där jag arbetat i snart 13 år, har vi inte själaringning, men väl tacksägelseringning och här är kanske klockornas ljud som allra viktigast för oss; när vi under högmässan har läst den avlidnes namn och tillsammans med de sörjande, under klockarnas klang, får samlas i bön.
Jag har funderat över vad som bäst kan liknas vid en kristen motsvarighet till böneutrop? Jag har landat i att det skulle vara att en kort trosbekännelsen (Fader, Son och Ande) basuneras ut via en högtalare med en uppmuntran om att komma och be. Mig veterligt existerar inte detta i någon kyrka någonstans. Anledningen till att jag tycker att en kort trosbekännelse är en relevant jämförelse är att jag inte enbart förstår böneutropet som utövande av religion utan även ett påtvingande av densamma. Skulle en kyrka ansöka om att få denna möjlighet att ropa ut trosbekännelsen i en högtalare två gånger i vecka så ska vi rösta nej till detta av samma skäl. Religionsfrihet får inte vara föremål för en majoritets godtycke. Klockringningen informerar mig om att jag i en kyrka kan ta del av ett religiöst budskap, böneutropet är ett religiöst budskap som jag tvingas ta del av, vare sig jag vill det eller inte. Two seperate things!
B) Böneutropets betydelse
Av det jag skriver ovan följer att jag ser själva innehållet i böneutropet som problematiskt. Tomas Samuel, fd imam, har informerat om vad detta med ”Adhan” är för något. Han skriver: ” Böneutropet ska proklamera islam över en stad. Denna innebörd i böneutropet återfinns i kommentaren till ”Umdat Al-Ahkam” som är en av de viktigaste böckerna för islamisk juridik (fiqh). I den kan vi läsa under kapitlet för böneutrop ”Adhan”. Jag citerar: ”Adhan är en mycket viktig ritual i religionsutövningen av islam, man kan likna det vid den muslimska flaggan och utropet visar att folket i staden är muslimer. Det är också viktigt för proklamationen av Allahs ord och på så sätt manifestera Allahs religion (islam). Böneutropet inleds med ”takbir” genom att proklamera ”Allaho akbar” för att visa att Allah är den störste och att allting och alla, utom Allah i islam, ska böja sig. Det islamiska vittnesbördet är den andra satsen i böneutropet (Det finns ingen Gud utom Allah och Muhammed är hans sändebud). Detta bekräftar islam och proklamerar det (islam) över landet.”” (se hela artikeln i Dagen 22 febr. 2018).
Som sagt: är ”ding-dong-ding-dong” relevant som jämförelse med det som Samuel skriver ovan??
Tomas Samuel nämner också att böneutropet inte får utföras av en kvinna. Detta skulle nämligen innebära en frestelse för männen…
C) Omsorg om de människor som flytt undan förföljelse
Författaren Bassam Al-Baghdady skriver i medbloggen.se ett öppet brev till politikerna i vårt land: ”Det som gör mig riktigt besviken på det Sverige som tog emot mig som flykting för 18 år sedan, är att man slutat bry sig om de riktiga offren. Sverige bryr sig plötsligt hellre om vad de självvalda religiösa extremisterna vill och säger. De påstår att de för vår talan, vi invandrade som flydde just deras auktoritära våld och förtryck. De påstår att vi vill ha böneutrop för att vi ”ska känna oss hemma”. Sanningen är att vi riskerade våra liv och korsade kontinenter och hav för att vi inte klarade av att vara ”hemma””
Soheila Fors, som grundat Föreningen Khatoon och som 2010 öppnade världens första Tehus för kvinnor i Karlskoga, skriver på Nyheter24 den 13 febr. 2018: ”Jag har själv hört böneutropet oavbrutet vrålas av lynchmobbar i min hemstad när kvinnor stenats, när människor torterats, bränts inne eller våldtagits. Böneropet hetsade IS-mördarna till grymheter som djur aldrig skulle begå i Syrien. Sverige är fullt att förföljda kristna, yazidier, kvinnor och homosexuella som flytt från de skränande massorna.” Hon skriver om hur böneutropen för de flytt undan förföljelse och för alla moderata muslimer inte är ett uttryck för svensk tolerans utan istället är den absoluta motsatsen.
SLUTSATS
Jag delar min partiledare Ebba Busch Thors uppmaning om att kristdemokratiska partiföreträdare ska rösta nej till böneutrop. Jag ser inte att ett nej innebär att vi begränsar religionsfriheten, jämförelsen med kyrkornas klockringning (de har dessutom en naturlig särställning i Sverige av tradition och är en del av vårt kulturarv) är inte möjlig eller rimlig och jag kan inte befria mig från att Sverige måste ta hänsyn till de som flytt hit undan förföljelse och deras tankar kring böneutropet.
Som kristdemokrat vill jag hantera en sådan här fråga med stor noggrannhet. Vi ska ha respekt och vara oerhört rädda om mänskliga fri- och rättigheter. Då måste man också bejaka att min frihet tar slut där din frihet börjar och jag ser inte att tvinga någon att lyssna på en trosbekännelse är att beakta denna grundläggande gräns. Ebba Busch Thor har därför, helt riktigt, konstaterat att: – Vi är emot böneutrop därför att det inte är rimligt med återkommande institutionaliserade böneutrop som proklamerar en religions budskap ut över människors privata hem och bostäder.” i en intervju med Ekot.
Jag har många fantastiskt fina vänner som bekänner sig som kristna, muslimer, judar och ateister. Jag kommer oförtröttligt försvara deras rätt att ha sin tro och utöva densamma. Men, det betyder inte att jag ser det som liktydigt med att jag ska låta dem få proklamera sin tro i det offentliga rummet genom böneutrop som institutionaliseras vilka jag och andra inte, eller med svårigheter, kan undkomma.
bandyprasten 