Predikan – du är älskad & unik!

Gal. 3:26-29

Snart är det nyår och då är många av oss igång igen! Nyårslöften!! Undersökningar från USA visar att 8% av amerikanarna klarar att hålla sina löften, men mer än nio av tio misslyckas. Tittar man via Google search, en sökmaskin på nätet, så visar det att kroppsrelaterade nyårslöften är vanligast. Jag förväntar mig att det blir smårörigt på gymmet under januari och möjligen februari, sedan brukar det lugna ner sig…

En plastikkirurg som är verksam i Beverly Hills, jodå (!), noterar i en artikel att plastikkirurgi är mer önskat i början av året än under någon annan del av året och hans kopplar detta till nyår och löftena. Han skriver också att den nya trenden med ”selfies”, alltså att fotografera sig själv och sedan publicera detta på sociala medier, har gjort att vi är nu än mer fokuserade på hur vi ser ut än tidigare.

Vi människor jämför oss med varandra och sedan tror vi att våra liv blir bättre om vi bara kunde ändra på detta i vårt utseende. Sanningen är ju tyvärr allt som oftast, att när vi ändrar på det som stört oss så hittar vi något nytt att störa oss på. Det är ungefär som när min hustru Malin och jag renoverat våra hus. Vi har börjat med det som vi känt att vi måste åtgärda och när det väl är klart så ser vi att det som vi inte störde oss på också måste fixas, till slut så har vi varit på varenda millimeter i hemmet…

Jag är absolut inte emot nyårslöften. Tvärtom, jag ”supportar” de som bestämt sig för en förändring att fullfölja detta. Jag är ju själv ett livs levande exempel på hur träning förändrat mig både fysiskt och psykiskt de sista åren. Men, jag har aldrig gjort det för någon annan eller för att vara bättre än x eller y. Jag har gjort detta för mig själv. Det här tror jag är oerhört viktigt.

När jag står där och speglar mig, det händer (!), så ser jag att träningen gett resultat, men det jag ser när jag tittar in i spegeln är någon som är älskad..! Någon som är accepterad..! När jag tittar på mig själv i spegeln då ser jag någon som Jesus offrade sitt liv för. Ett offer som inte har ett smack med huruvida jag är vältränad eller inte. Ni förstår, jag lever inte i någon illusion. Jag har aldrig, och kommer aldrig, se mig själv som något annat än en människa, förvisso full av fel och brister, som gör så gott han kan. ”Sola gratia” lyser det i spegeln, av nåd allena. Vi är alla Guds barn, vi som står där och tittar in i spegeln och tror på Jesus Kristus. Ålder, hudfärg, vikt, kön och alla andra saker kan och ska vi lägga åt sidan. Vi är alla lika mycket värda, men vi är också alldeles härligt, underbart unika!

Jag tror, även om det kan låta lite patetiskt, att många problem skulle försvinna om vi bara kunde känna oss älskade för dem vi är. Som kristen kan, får och ska jag låta mig omfamnas av den ändlösa kärlek som min Fader i himmelen har för mig. Han lät sin Son dö på korset för min skull. I detta borde jag vila, men det är inte lätt i en värld där vi ständigt mäter oss med varandra. Då är det ju ”skönt” att ha någon eller några som är ”sämre”.

Under en tid har vi nu fått ta del av berättelser från kvinnor som kränkts på basis av att de är kvinnor. Hashtaggen ”metoo” har hjälpt oss att belysa något som vi först och främst måste erkänna, det här finns, sedan måste vi se till så att vi omöjliggör en fortsättning av dessa kränkningar. De sista dagarna har så antisemitismen vidriga ansikte visat sig på ett groteskt sätt mitt i vårt Sverige. Det här kan man inte beskylla Donald Trump eller Barack Obama för, det handlar om kränkningar och övergrepp som sker på judiska män, kvinnor och barn på basis av att de är judar. Det är på intet sätt ok.

I det här bibelordet från Galaterbrevet så belyser aposteln Paulus ett problem som berodde på splittringar i denna församling. Bort med det, säger Paulus, vi är alla ett i Kristus.

Det sätt på vilket vi tar kontakt, umgås med andra, är en spegelbild av hur vi tror på Gud. Du och jag är alla Guds barn, att göra skillnad på folk är inte att göra Guds vilja. Jesus dog på korset för alla, inte bara för vissa. Han vill att ALLA ska tro på honom, inte bara vissa. Att vara vänlig även mot den som inte förtjänar det kan vara svårt, men vi kan då tänka att vi ger vidare. Gud älskar dig och mig trots att vi inte alltid förtjänar det, men han älskar oss ändå. Vi ger vidare av den kärleken till vår omgivning, utan reservation, till de som vi möter, alldeles oavsett om de förtjänar det eller inte, för så gör Gud. Det här är svårt, rent av omöjligt ibland, men likväl är du och jag kallade att göra det. Behandla alla lika. Att behandla andra så som vi själva vill bli behandlade.

Jag spinner vidare på samma tema utifrån en annan bibeltext. En stark, mycket stark, text. Det är Jesu ord i Johannesevangeliets 13:e kapitel: ” Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”

En amerikansk pastor, Rick Warren, har på ett elegant sätt sammanfattat sin hållning mot rasism med följande ord ”Rasism isn’t a skin issue, it’s a sin issue.” Vi skulle kunna översätta det till svenska med orden: rasism är inte en hudfråga utan en budfråga. Det enda nya bud som Jesus gav oss människor är att vi ska älska varandra.

Alla vi som begåvats med möjligheten att vara föräldrar vet instinktivt att kärlek inte är detsamma som brist på regler, förväntan eller att behöva tillrättavisa. Vi misshandlar Jesu budskap om vi tror att vi som kristna eller som kyrka inte ska stå för något. Att vi inte ska ta till orda när vi ser något fel. Eller att vi inte ska förvänta oss något av varandra som en konsekvens av vår kristna tro. Jag vet att flera av er hört mig säga det tidigare, men jag säger det igen: kom ihåg att ni är den enda Bibel som många människor någonsin kommer att läsa!

Om vi parar ihop Jesu bud med vår egen devis här i Längbro ”Sedd av människan – Älskad av Gud” så kan vi alla omedelbart känna att vi inte lagt ribban lågt. Tvärtom.

Hur vi hanterar varandra och hur vi relaterar till de som kommer i kontakt med oss blir på många sätt avgörande, inte minst för oss som kristna och med en sådan devis. Jag vill gärna se en församlingsgemenskap där man hellre friar än fäller, där man inte letar efter fel och brister hos andra utan tvärtom försöker se styrkan, fördelarna hos den andre. För mig är det en inställningsfråga, är glaset halvfullt eller halvtomt? Båda är sanna, men jag väljer vilket jag vill se. Så är det också med oss själva och alla andra, vi är människor och vill vi hitta saker att kritisera så är det ingen svår uppgift att hitta det man söker.

Rick Warren säger i sin predikan att de som tänker sig himmelen som en plats där man hittar småkopior av sig själva kommer att bli otroligt besvikna. I himmelen kommer vi att möta människor av alla de sorter, hudfärger, språk, åldrar, intressen, personligheter. För det är så som Gud skapat oss, unika, och vi är alla Guds barn.

I Längbro har vi inte lika många olika språk som talas, men de sista tre åren har jag lagt märke till att vi vid våra högmässor har fått in nya människor i vår gemenskap, människor som inte har svenska som sitt förstahandsspråk. Vi har en spridning i ålder, de som går mer eller mindre varje söndag är från 20 år och uppåt. Vi har småbarn som springer i mittgången, vi har konfirmander som strosar in i kyrkan med basebollkepsen bakfram, vi har dem som inte vårdar sig så bra, vi har dem som kommer i finkostym och de sitter bredvid han som har munkoverallsjackan på sig. Allt det här gör mig så lycklig och varm inombords. För jag tänker att allt det här är möjligt och uthålligt i en församling där vi gör praktik av devisen ”Sedd av människan – Älskad av Gud”.

Mitt nyårslöfte är inte att stå upp för människovärdet, det har jag alltid gjort. Det är inte heller att protestera när jag hör något rasistiskt, det har jag också gjort. Men, när jag hör sexistiska kommentarer eller stöter på den dolda antisemitismen som finns så ska jag vara ytterst tydlig med att jag inte önskar höra ett enda ord till. Inte för att få njuta av att ”platta till någon” utan för att på ett konstruktivt sätt vara med och bidra till förändring. För det är det som du och jag gör när vi är tydliga och försöker leva som vi lär, vi är med och skapar normer. Normer som hjälper mina medmänniskor att inte enbart reflektera över vad som är rätt och fel, gott och ont, utan också bejaka dem.